Do you ever get the feeling of déjà vu? Autism och ekolali

Jag måste erkänna att jag inte är säker på vad ekolali är. Tittar man på medicinska källor beskrivs ekolali i patologiska och nedsättande termer som jag mår dåligt av att läsa. Istället har jag tittat på hur autisktiska bloggare, både svenska och engelska beskriver ekolali. Här känner jag igen mig mycket bättre, men samtidigt blir beskrivningarna av ekolali väldigt personliga och kanske inte som jag upplever dem.

Hur ska jag då enkelt beskriva vad ekolali är? Enkelt sätt skulle jag kalla de för upprepningar. Småbarn använder sig ofta av ekolali när de lär sig tala. Autister, barn som vuxna använder oss ofta av ekolali av många olika anledningar? Ekolali kan både vara direkt (immediate): en upprepar meningar / ord en precis hört. Men ekolali kan också vara  uppskjuten (delayed). Då sker upprepningarna vid ett senare tillfälle. Det medicinska perspektivet ser ofta autisters ekolali som något dåligt och onödigt. Jag håller inte med. Ekolali kan användas för att ge talaren mer betänketid. Ekolali är kommunikation. Ekolali kan också vara ett slags stimmande. Många autister använder också scripts. Inövade färdiga manus för att klara social situationer så smidigt som möjligt.

Vad är då ekolali för mig? Jag brukar alltid prata för mig själv och då ofta upprepa samma ord och meningar…. i flera år. Detta gör jag automatiskt när jag är själv. Jag gillar också att upprepa citat från filmer, datorspel och andra medier. Ofta vet jag inte varför jag upprepar vissa fraser, men jag mår bra av det. Ibland betyder orden inte så mycket. Cookie. Cookielookie Cookielookieshund. Hunden Cookan. Cookie vovve. Hunden Cookan hundar sig. Cookiemonster. Cookster. Jag pratar så här med hunden hela tiden när vi är ensamma hemma.

Som jag nämnde tidigare gillar jag också att upprepa låttexter och dialog från filmer etc. Detta är något jag också kan göra med andra, till och med NTs verkar uppskatta detta. Do you ever get the feeling of déjà vu? Let’s try that again!

Jag tänker i en mix av bilder, diagram, pilar och citat. Jag brukar använda mig av just manga-monologer när jag ska identifiera en känsla för mig själv eller någon annan. De brukar hjälpa mig mycket. Mangan Fruits Basket har hjälpt mig att sätta ord och hitta känslor på mycket jag inte alls kunde innan jag läst serien. Låttexter gillar jag också, särskilt Lorde och Tove Lo funkar bra som tal.

”Not the flawless one, I’ve never been
But I have my moments, I have my moments”

Ekolali är naturligt för mig. Precis som stimmande kommer det helt naturligt. Jag måste koncentrera 100% mig för att inte prata för mig själv. Viktigt för min egen säkerhet i en ableistisk värld, men en dag hoppas jag att alla kan hålla på fritt med stimming och ekolali utan några konsekvenser. Do you ever get the feeling of déjà vu?